Jag har varit nere och hälsat på en kusin i Småland nu under helgen och jag måste säga att det är skönt att vara hemma. Eftersom det är en bits bilfärd ner så sover vi alltid över vilket inte alltid är så kul men man försöker ändå göra det bästa av situationen. Och om jag skulle få välja mellan att inte träffa kusinen alls eller sova över en till två gånger om året så föredrar jag att sova över.
Givetvis kom vädret, våren och sommaren på tal och hela min familj ser fram emot sommaren och man kan nästan känna doften av den friska luften i skärgården om blundar och drömmer sig bort för ett par sekunder.
Hur som helst så har min kusin endast varit och hälsat på snabbt när vi varit ute i skärgården och aldrig riktigt fått den där känslan och dragningen dit som jag har. Jag har inte tänkt på det men det är kanske långt ifrån alla som varit i skärgården och fått uppleva det jag fått. När jag tänker så blir jag alltid lite förbryllad och undrar hur deras somrar ser ut och om de har lika bra som jag eller om de inte vet vad de går miste om.
Det ena ledde inte på det andra och vips befann vi oss i ett samtal om att man kanske skulle skriva en bok om skärgårdslivet och hur underbart det är. Något som hade varit en rolig läsning för de som kanske aldrig varit där eller ska resa dit. Jag insisterade dock på att det är något som en person som bor där ute stora delar av året borde skriva och inte jag som i bästa fall spenderar mitt lov och nu semester där.
Men de höll inte alls med om detta. De tyckte att jag visade en sådan drivkraft och kärlek för skärgården att det absolut hade kunnat vara något som jag skulle klara av och dessutom lyckas väldigt bra med. Men för mig är tanken fortfarande lite löjlig. Skulle jag skriva en bok och dessutom ge ut den till försäljning. Det känns nästan lite skrattretande samtidigt som man funderar på hur det egentligen skulle vara.
Mina vänner brukar kalla det för ”Inception”, precis som filmen med Leonardo DiCaprio där de i filmen förvisso drömmer men där man planterar en tanke som sedan blir verklighet. Att någon kommer med ett förslag och helt enkelt placerar en tanke kan vara allt som krävs för att man ska ändra riktning. Det är humoristiskt när man ser sig själv som envis, självsäker och fullt medveten om vad man vill göra med livet när man påverkas så lätt av sånt här.
Jag har redan spenderat lite tid för att kolla ett och annat förlag och vad som krävs för att ge ut en bok. Det verkar ju knappast kräva speciellt mycket mer än en insats i pengar (och knappt det i vissa fall). Jag skulle t.ex. kunna ge ut en bok på Vulkan och komma väldigt billigt undan med deras olika bokpaket.
I slutändan handlar det väl om att man dels ska finna tiden till att skriva en bok men även ha en bra uppfattning om vad den faktiskt ska handla om och vilken resa man vill ta med läsaren på. Det är först då tanken om att ge ut en egen bok blir allvarlig…